Mohahahaha

on måndagen den 26:e mars 2012

Peter Johansson har börjat bända lite i frågan kring blockpolitikens framtid inför valet 2014. Jag är inne på samma spår som Johansson, att de olika huvudalternativen mycket väl kan avge en löst formulerad viljeinriktning men i allt väsentligt gå till val på att söka ett eget, och enskilt, mandat från väljarkåren. Att vi resonerar så är ett tecken på krisinsikt och mognad, att Alliansen i allmänhet och moderaterna i synnerhet inte väljer den vägen är ett tecken på avsaknad av krisinsikt och omognad. Samt ett tydligt tecken att de är fortsatt fast i att triangulera socialdemokratin. 

Alla dessa arbetsgrupper och kommissioner är ett mycket tydligt tecken på att det saknas krisinsikt. Senast jag räknade ihop dessa kom jag upp i tio grupper varav två för välfärden. En ska lämna sin rapport i höst och den andra under hösten 2013. För att toppa alla grupper som nu arbetar med politiken så har ytterligare en grupp skapats som skall prioritera de olika grupperna.

Låt oss se hur bra det har gått för oss när vi socialdemokrater gjort som moderaterna gör. Efter valförlusten 2006 sjösattes rådslagen. Dessa hamnade i skrivbordslådan. Sedan skapades en rödgrön grupp som bäddade för ett fiaskoval. Efter det så skapades en kriskommission vars arbete även det i stora delar hamnat i samma skrivbordslåda som rådslagen. Socialdemokraterna har haft en tendens att möta varje ny kris med en arbetsgrupp med oklart mandat. Vi fick styr på alla dessa konstiga grupper först efter Håkan Juholts katastrofala period som partiordförande och hans ännu mer fiaskoartade ”förlåt-mig” turné. En turné som, efter hans tumultartade entré i Sälen, slutade i hans avgång. Det var då krisinsikten landade i partiet och vi kunde samla oss och fokusera. Moderaterna är inte där ännu, de har inte ens bejakat att de är i en kris och oddsen för att Fredrik Reinfeldt skall åka ut på en ”förlåt-mig” turné måste sannolikt betecknas som minimala. Dels finns det inte så mycket att be om ursäkt för partiinternt förutom passiviteten, dels så tillåter inte hans ego detta.

Det andra motivet till att bryta upp blockpolitiken och Alliansen bottnar i dagspolitiken. Eftersom KD i allt väsentligt motsätter sig det som det finns breda folkförankrade stöd för så har Alliansen nu börjat lyfta olika frågor från Göran Hägglunds Socialdepartement till andra. Fertilitet och insemination skall, enligt uppgift, nu börja hanteras av justitiedepartementet. Det kommer bli ohållbart i längden med detta handlag och ledarskap. Vad är då nästa steg? Att Eskil Erlandsson handlägger Försvarspolitiska beslut, att Carl Bildt tar över miljöpolitikens strategiska inriktning etc. etc. . Allt bara för att enskilda partier i Alliansen inte av ideologiska skäl kan gå med på en majoritetsbaserad politik. Orimligt. Alliansen har, anser jag, stagnerat och fastnat i en organisatorisk fråga som hindrar den idépolitiska utvecklingen. Och därmed så står hela Alliansen still. Den har låst sig och klarar inte av att se sin egen kris utan triangulerar, av gammal Schlingmannsk vana det man kan triangulera. Socialdemokratin. Och hur vi hanterade vår kris borde vara allmänt känt.

Men. Som sagt. Det är inte utan att jag kan tycka det är lite kul att sitta på läktaren nu. Det enda jag kan säga som ord på vägen till mina politiska motståndare är ett. Ett utdraget

Mohahahaha




Related Posts with Thumbnails

Senaste inlägg

Socialförsäkring

Ledare och opinion

Utrikes- och säkerhetspolitik

Ekonomi

NetRoots

Mediekritik

Alliansfritt Sverige

Netroots valanalyser