Trååååkigt!

on lördagen den 17:e mars 2012

Naturligtvis dominerar två nyheter dagens medieflöde, det försvunna norska Herculesplanet och moderaternas kommundagar i Örebro. Den förra nyheten berör mig starkt då det handlar om före detta yrkeskollegor, om än i det norska försvaret. Det är alltid djupt tragiskt när den här typen av olyckor sker. Jag kommer dock uppehålla mig vid den senare nyheten, eller kanske icke-nyheten. Moderaternas kommundagar.

Den kanske mest läsvärda analysen av statsministerns prestation står Tokmoderaten för. Dels för att jag håller med honom men kanske främst för att den analysen är gjord av en moderat kärnväljare. Antonsson är så nära besläktad med en hästsosse en politisk motståndare bara kan vara, han skulle sannolikt aldrig rösta på ett annat parti om han så hade en revolver riktad mot huvudet. Åsne-moderat skulle epitetet kunna vara om vi nu använder oss av hästsosse när det gäller våra egna. Antonsson blev uttråkad. Det blev jag med, trots den glansiga och glättiga polityren. Bling-bling politik.

Moderaternas partiledare har nu lite väl många gånger talat om hur duktig han är på att hålla ordning på statens finanser och det krävs, om jag skulle ge honom ett tips, en färdriktning. En sådan saknas i allt väsentligt och senast i fjol så ifrågasatte Reinfeldt nyttan med att ständigt vara på väg. Att förvalta och stå still är gott nog.

Bristen på färdriktning och bristen på koordinering av alla de mer än 20 olika projektgrupper gör att det parti som bär regeringen, moderaterna, bäst kan beskrivas som reflekterande. Det är en artig omskrivning av orden ”tråkiga”, ”visionslösa”, ”maktfullkomliga” och ”vilsna”. Just vilset är vad partiet är. Det finns svaga röster som talar om skattefrågorna igen, röster som vill återknyta till Bo Lundgrens politiska tradition om att hoppas på dynamiska effekter. Den traditionen lever kvar, om än i annan kostym, i dagens moderater. Jobbskatteavdragen är ett exempel på hur regeringens ursprungliga politik misslyckats. Jobbskatteavdragen gav aldrig det stora antal arbetstillfällen som moderaterna hoppades på. Arbetslösheten är idag på 8,7 procent, att jämföra med de sex procent som rådde 2006 och som av Fredrik Reinfeldt beskrevs som ”massarbetslöshet”. Idag, i statsministerns värld, råder inte massarbetslöshet längre. Det råder något annat, oklart dock vad.

När det kommer till jobbskatteavdragen så finns det goda skäl nu att jag är tydlig med var jag står. Den som söker bakåt – till 2009 och 2010, kan konstatera att jag inte motsatte mig jobbskatteavdragen 1-3. Det jag dock ville se var en omfördelning så att de grupper som tjänade minst skulle fått de högsta avdragen, att avtrappningen skulle börjat redan vid månadsinkomster på kanske 45 000 kronor. Varför? Utfallet är talande, jobben har uteblivit emedan bostadspriserna i storstadregionerna exploderade. Min bedömning från 2008, att den ökade disponibla inkomsten skulle reserveras för räntor på dyrare bostäder istället för konsumtion, slog in. Jobbskatteavdragen utnyttjades av en välmående medelklass för att köpa dyrare och större bostäder, inte åt att konsumera mera och därmed stimulera produktion och jobb. Hade istället avdraget riktats mot de som haft de lägsta inkomsterna, som från tid till annan måste välja mellan nya glasögon och mat, hade konsumtionen stimulerats. Dessa inkomstgrupper har så begränsade resurser att hela det ökade löneutrymmet oundgängligen går till nödvändig och ökande konsumtion. De effekterna har regeringen spelat bort dessvärre och nu står vi där vi står. Vi kan inte reversera dessa avdrag utan allvarliga effekter i samhällsekonomin, skulle vi dra tillbaka jobbskatteavdragen skulle de som nu fått del av dem hamna i trångmål och det är ingen liten grupp vi talar om. Storstadsväljaren är överrepresenterad enligt min bedömning och den idag ganska välmående medelklassen som investerat i större bostäder skulle helt plötsligt leva med samma snäva marginaler som de svagaste. Vi skulle då skapa en medelklass med små ekonomiska marginaler och det är, bedömer jag, exakt vad Magdalena Andersson åsyftar när hon – likt jag – inte vill röra dessa avdrag. Bostadsbubblan skulle punkteras och kasta oss tillbaka till krisen 1992-1995 och vi skulle hamna i förlängningen i en nästintill Grekisk situation.

Men. Åter till moderaternas partidagar. Visionslöst, tråkigt i sitt innehåll och en gryende anda av uppgivenhet är det som stannar kvar. Hela gårdagen var så tom på innehåll när jag nu drar igenom rapporteringen i olika, främst moderata, kanaler att dagen nu sannolikt (om jag inte kan hitta på svepskäl) kommer ägnas åt annat. Det säger rätt mycket om en politisk nörd och totalt trädgårdsointresserad villaägare som jag. När jag hellre prioriterar lövkrattning av fjoårslöven än att följa regeringens största partis viktigaste händelse under 2012 så är det inget annat än urtrist.

Det mest spännande med Örebro även denna helg är vattentornet. Annars ganska trist med andra ord, trots moderaternas närvaro.

Trååååkigt!




Related Posts with Thumbnails

Senaste inlägg

Socialförsäkring

Ledare och opinion

Utrikes- och säkerhetspolitik

Ekonomi

NetRoots

Mediekritik

Alliansfritt Sverige

Netroots valanalyser