Utrikespolitikens mål

on söndag 15 april 2012

Inget val avgörs på utrikes- eller säkerhetspolitik. Trots att utrikesministern brukar ses som en av de tre tyngsta taburetterna så avgörs sällan val på en utrikespolitisk fråga. Trots att mediebevakningen och engagemanget är stort bland väljarna så har i praktiken inga val avgjorts på detta område vad jag vet. Plånboksfrågor och de nationella angelägenheterna är det som avgör majoriteten av väljarkårens beslut. Trots detta så finns det de som säger att en utrikesministers främsta uppgift är att skapa fred på jorden, mat åt alla samt visa internationell solidaritet. Som prioriterad uppgift. Folkpartiets KU-anmälan av Göran Persson och Leni Björklund för det ingångna avtalet 2006 är rätt fjantigt kan jag tycka. Inte oviktigt men det är mer av populistisk karaktär än att det har någon tyngre inverkan på våra behov och vårt framtida agerande.

En läsare på bloggen började resonera i meta-termer och ville att jag skulle ta tråden vidare. Läsaren betecknar jag som en av mina bästa och viktigaste vänner ”på nätet” och är begåvad nog att förstå att jag i dessa postningar försöker förhålla mig kliniskt till hur världen ser ut, inte ta ställning även fast jag är rätt övertygad om att mina åsikter slår igenom.

Men att den svenska utrikespolitiken skulle ha som främsta och enda mål att visa solidaritet till andra länder är humbug säger jag. En svensk utrikesminister har bara en uppgift, och det är att ta tillvara Sveriges, och svenska medborgares, intressen i en orolig värld. Utrikes- och säkerhetspolitik har nämligen alltför många facetter för att vi skall kunna göra både och. Och att göra både och innebär att beslut kommer att vara kontraproduktiva för andra mål, vi kan helt enkelt inte ha kakan och äta den samtidigt men detta är vad främst socialdemokrater, miljöpartister, vissa folkpartister samt hela den samlade vänstern tyck tro. Att vi kan uppnå båda delarna samtidigt. Det går inte om vi inte radikalt ställer om vår livsstil och levnadsstandard, något jag vet att SSU-företrädaren i designerjeans och sina  politiskt korrekta Converse sippande på sin latte på tunnelbanan är obenägen att göra. Han eller hon kan helt enkelt inte tänka sig att välja bort något av sin livsstil för att visa solidaritet med kaffebonden i Sydamerika, bomullsplockaren i Egypten eller miljön. Tunnelbanan slukar el och den gratistidning han eller hon håller i handen samt muggen i papper förutsätter låga råvarupriser på just papper. Som kräver ett lågt elpris för att kunna upprätthållas. Han eller hon sänder inte detta en enda tanke på vägen till jobbet eller till studierna utan hela konceptet bygger på att utrikes- och handelsministrarna gör sitt jobb. Att förhandla fram luckrativa handelsavtal med andra länder. Förhandlingarna med G77 är ett sådant exempel där de frihandelsavtalen, när vi granskar dem, inte präglas av det som vår unge och fiktive vän bekymmerslöst sippar vidare på sin latte.

Doha-rundan, eller förhandlingarna mellan världens rika och fattiga länder har i dagsläget kört fast. Det har kört fast på fler områden men där det ser ut att ha kört helt i diket är förhandlingarna om fri handel med tjänster. G20 och EU vill begränsa G77 länder att sälja tjänster till varandra utan handelshinder. G20 och EU med sitt relativt höga löneläge vill inte öppna upp marknaderna för billigare tjänster som håller samma kvalitet på sikt. På samma sätt så är det ingen hemlighet att G20 och EU sedan lång tid har infört förädlingsbegränsningar på vissa råvaror. Tomater är numera utan hinder emedan ketchup och krossade tomater är belagda med höga tullar. Detta för att försvara den inhemska livsmedelsindustrin. Inte bara företagens vinster utan kanske främst de arbetstillfällen som de skapar. Varför tror ni annars att vi har kafferosterier i Karlstad? Kaffebönor odlas som bekant inte i Sverige men familjeföretaget omsätter en dryg miljard och har 250 anställda. 250 arbetstillfällen som skulle raderas ut om just denna mekanism, skyddet för en förädlad produkt, inte försvarades av våra utrikes- och handelsministrar. Vi skall ha klart för oss att inte heller LO vill se en fri tjänsteimport eller export. Det skulle utmana den svenska fackföreningsrörelsens styrka i grunden. Med ett överskott på arbetskraft sjunker lönerna, fackföreningsrörelsen är alltid som starkast vid full sysselsättning.

Då tar vi oss till nästa nivå eftersom vår fiktive vän fortfarande vill tro att vi gör något gott i världen. Att vi primärt har världens bästa för våra ögon medans han sippar vidare på sin latte. Vi väljer, som land, att försöka göra oss till väldens samvete. Minns orden från Olof Palme om julbombningnarna över Hanoi när han kallade USA för ”Satans mördare”. Jag tror visst att han menade vad han sade, han fångade folkviljan i dessa ord. Men om vi nu skulle göra vår röst hörd på något sätt så räckte det inte med att stå och skandera ”satans mördare” på Sergels torg. Vare sig USA eller någon av de andra stormakterna lyssnar, än mindre agerar de, efter detta. Då gäller det för våra utrikesministrar att manövrera oss in i de rum där besluten fattas. Där ett samtal över en ostsnitt eller ett glas champagne kan lösa många konflikter. Akuta eller i sin linda. Problemet är att stormakterna som kontrollerar stora delar av världsekonomin och / eller råvaruflödena kräver av små nationer något i inträde. En biljett av något slag. Vår biljett heter information. Information och kunskap där FRA och FOI är de främsta verktygen samtidigt som vi har en oberoende försvarsmaterielindustri. Eller relativt oberoende ska jag säga, Bofors och Hägglunds är sedan lång tid i amerikansk ägo men SAAB är fortfarande svenskt med god tillgång till amerikansk spetsteknik. Denna tillgång har varit avgörande för att producera system som JAS 39 Gripen. Och för att få den tillgången så måste vi ha något att erbjuda. Att agera brygga i affärer är en sådan komponent som tacksamt tas emot och som jag beskrev i förrgår.

Nu är vår fiktive partikamrat framme vid sin destination. Han tänder en cigarett och går den sista biten till partihögkvarteret på Sveavägen, Palmecentret, Cephalus eller om det är till studierna i statsvetenskap på Stockholms universitet. Röker förstrött och fimpar på gatan precis innan han går in. Föga medveten om att den person som några minuter senare sopar upp cigarettfimpen och tömmer papperskorgen där han eller hon kastat sin pappersmugg är en papperslös flykting. Anställd med svarta pengar av en mindre nogräknad underentreprenör som vann avtalet som under-underentreprenör på pris. På pris för att hålla skattenivåerna nere så att vår fiktive vän kan fortsätta att köpa alla de varor och upprätthålla alla de vanor som han eller hon behöver för att upprätthålla fasaden av en politiskt medveten ungdom som klär sig och för sig politiskt korrekt när han eller hon balanserar på det moderiktiga och det upplevt politiskt medvetna i sin vardag.

Och allt detta möjliggörs av att vi för en utrikes- och handelspolitik som sätter de svenska intressena främst. Precis som de skall göra om ni frågar mig. Någon annan uppgift har de inte, och det kommer heller de inte inom en överskådlig tid, att få. Fred på jorden då säger vissa, okej säger jag då - men på vems villkor? Svara på den först och se till att få en majoritet för den synen så går vi vidare därifrån. Oavsett vad mina partikamrater kan tycka är moraliskt eller inte så är det så här det förhåller sig. Och ska det bli någon ändring på detta bör vi nog se över våra levnadsvanor en del. Inte bara på det personliga planet utan som kollektiv om det skall bli en förändring. Annars? Då fortsätter vi.

Förhoppningsvis kan några ledande företrädare dämpa skenheligheten något i framtiden och börja erkänna att det ligger ett mycket stort egenintresse i den förda politiken. Politik som har mycket litet med internationell solidaritet att göra.

Nästa postning i detta ärende lär dröja en dag eller två och kommer då handla om försvaret.



SR/Ekot, SVT Debatt, MiS (I Allians med Djävulen) Expressen
Related Posts with Thumbnails

Senaste inlägg

Socialförsäkring

Ledare och opinion

Utrikes- och säkerhetspolitik

Ekonomi

NetRoots

Mediekritik

Alliansfritt Sverige

Netroots valanalyser