Den flintskalliges diplomati

on torsdag 31 maj 2012

Idag skriver jag tillsammans med Donald Boström på SVT.se för att belysa det faktum att elva års samtal, inte diplomati, inte har förändrat Dawit Isaaks situation. Han sitter fortfarande kvar fängslad. Den ensidiga hållning Sverige har, att inte vilja prata om något annat än Dawit Isaak, har verkat kontraproduktivt i detta fall. Det tycks som vi, eller UD, lever i en tro att alla stater vill hålla sig väl med Sverige. Så är inte fallet. Vi har inga handelsrelationer så allt prat om sanktioner från vår sida är som att försöka lugga en skallig. Det går inte, du får inget grepp. Och Eritrea är mer intresserad av relationer med länder som kan betyda något, USA, Kina, Ryssland bland andra.

Men låt oss uppehålla oss lite vid den svenska linjen gentemot Eritrea. Regeringen har valt att motivera den låga aktiviteten i övrigt med att den Eritreanska regimen, som vi erkänt som legitim, består av despoter och kränker mänskliga rättigheter. Att demokratin, så som vi känner den, är på undantag. Väl så. Men var är rätlinjigheten?


  • Vi har fulla diplomatiska förbindelser med USA. I tillägg till detta så har vi ett omfattande handels- och kulturutbyte som omfattar bland annat spetsteknik. Detta trots att USA internerat hundratals afghaner på Guantanamo, använder sig av tortyrliknande förhörsmetoder samt haft den mycket märkliga vanan att köra upp stolpiller i rumpan på kritiker utomlands för att flyga in dom till fängelser i länder där amerikansk eller västerländsk lagstiftning inte gäller.
  • Vi har fulla diplomatiska förbindelser med Israel, en stat vars överträdelser av internationell rätt på ockuperad mark inte längre kan överblickas. Vandaliserade odlingar, fördrivning av bofasta, byråkratisk terror samt organstölder utförda av meriterade läkare är bara några exempel. Trots detta har vi ett omfattande handelsutbyte, om än med vissa restriktioner kring svenska vapen.
  • Vi har erkänt Nordkorea regim som legitim och bereder numera mark för ett omfattande handelsutbyte. Svenska konfektionsindustrin har nu börjat lägga produktion i detta land som vid sidan av Iran ses som en av världens ”skurkstater”.


Med Eritrea intet annat än att konstatera att regimen är legitim.

Skall Eritrea tjäna som svensk ”role-model” för hur våra diplomatiska relationer skall vara så blir vi sannolikt ganska isolerade. De enda länder vi skulle kunna ha utvecklade diplomatiska- och handelsförbindelser med skulle vara Island, Finland, Norge och några av mikrostaterna i Mikronesien / Stilla havet. Men långt ifrån alla eftersom ett flertal inte har demokratiska och allmänna val. Det skulle bli väldigt ensamt och torftigt här i vår kalla nord.

Sverige har erkänt Eritreas suveränitet genom FN. Vi ser deras regim som legitim och då har Eritrea rätt att förvänta sig fulla diplomatiska förbindelser samt att de kan diskutera om andra frågor precis som alla andra länder gör med varandra. Jag har full förståelse för Eritreas förhållningssätt i relationen med Sverige. Det är ointressant att prata med en part som bara vill prata om en sketen journalists öde när det finns så mycket annat att prata om. Som jordbruksutveckling, fiske eller varför inte IT- och telekom? Börjar vi bemöta Eritrea som den självständiga stat det är, på alla plan, så kommer Eritrea på sikt kanske i en bisatts ge med sig i personfrågan.

Men så länge dagens ordning råder är det som att försöka lugga en flintskallig. Det finns inget att få grepp om. Menar vi allvar med att få loss Dawit Isaak bör vi börja med att se på hur pass rätlinjig vår utrikespolitik är. Eriterianerna kan, med visst fog, kalla oss skenheliga. Och för denna skenhelighet betalar inte Carl Bildt priset, inte heller du eller jag. Det betalas av Dawit Isaak.




Related Posts with Thumbnails

Senaste inlägg

Socialförsäkring

Ledare och opinion

Utrikes- och säkerhetspolitik

Ekonomi

NetRoots

Mediekritik

Alliansfritt Sverige

Netroots valanalyser