Hur solidarisk är arbetarrörelsen?

on torsdagen den 17:e maj 2012

När jag nu läser Löntagarbloggens reaktion mot TV4:as skruvade nyhetsrapportering så sparkar det igång ett tankearbete som sannolikt inte någon velat ta i på riktigt inom arbetarrörelsen. Jag är inte helt övertygad om att det kommer bli omtyckt heller. Jag måste nämligen börja ifrågasätta hur genuin arbetarrörelsen är i sin övertygelse och vad som är politisk korrekt polityr. Jag tar mitt avstamp ibland annat det kommunistiska manifestet:

Arbetarna har intet fädernesland. Man kan icke fråntaga dem vad de icke har. Då emellertid proletariatet till att börja med måste erövra den politiska makten, upphöja sig till nationell klass och konstituera sig självt som nation så är det självt ännu nationellt, om också ej i samma mening som bourgeoisin.


Den nationella avskildheten och motsättningarna mellan folken försvinner mer och mer redan med bourgeoisins utveckling med handelsfriheten, världsmarknaden, den industriella produktionens likformighet, och de därtill svarande levnadsförhållandena.


Proletariatets herravälde skall få dem att försvinna ännu fortare. Samfälld aktion, åtminstone av de civiliserade länderna, är en av de första betingelserna för proletariatets befrielse.


I samma grad som den ena individens exploatering av den andra upphäves, i samma grad upphäves den ena nationens exploatering av den andra. Med klassmotsättningarna inom nationen faller den fientliga ställningen mellan nationerna.

Så står det skrivet i Marx och Engels ”Det Kommunistiska Manifestet” och det är inte utan att jag drar lite bistert på smilbanden just nu. Till att börja med så har denna passage uppenbara likheter med senare tänkare som Milton Friedman och hans ”Chicago-skola” samt Ronald Reagans andlige ekonomisk-politiske ledare Francis Fukuyama. Bägge i praktiken libertarianer. De två senares gärning är mer eller mindre brännmärkta som farlig litteratur inom arbetarrörelsen emedan främst vänsterfalangen i mitt parti gärna upphöjer Marx och Engels till upphovsmän av en helig skrift som har en status högre än Bibeln och Koranen. Tillsammans.

Men åter till Löntagarbloggen. De reagerar korrekt men jag vill börja se lite vidare på frågan kring arbetskraftsinvandring. Jag repeterar därför något av kärnan i det jag citerade:


Den nationella avskildheten och motsättningarna mellan folken försvinner mer och mer redan med bourgeoisins utveckling med handelsfriheten, världsmarknaden, den industriella produktionens likformighet, och de därtill svarande levnadsförhållandena.

Vad Marx och Engels egentligen säger är att arbetskraftsimport och export är att föredra i klasskampen. Det är proletariatet som reser sig samfällt mot bourgeoisin. Den äkta proletären har inget emot att för längre eller kortare tid släppa in sina klasskampskamrater i det som är nationell avskildhet. Det ligger inte i den sanne proletärens natur enligt Marx och Engels, det är detta som är internationell solidaritet ur deras perspektiv. Då leder det mig till en kärnfråga för oss: är vår egen arbetarrörelse sanna proletärer? Mitt svar på den frågan är dessvärre nej. Den svenska arbetarrörelsen i allmänhet och LO i synnerhet är långt ifrån detta synsätt. Den svenska arbetarrörelsens kärna är ett nationellt särintresse som värnar sina privilegier lika hårt som den hatade bourgeoisin försvarar sina. I förra veckans Uppdrag Granskning blev det uppenbart.

”I Sverige skall svenska kollektivavtal råda”.

Detta är överordnat den internationella klasskampen. Visst, men om jag kontrakterar en polsk eller rumänsk, tillika romsk, snickare för en veckas jobb med både polsk och svensk F-skattesedel och bara romska polacker anställda som betalar skatt i Polen, vilken lönenivå skall råda då? Enligt EU tjänstedirektiv skall polska villkor råda, enligt LO svenska. Dessa EU-direktiv ligger faktiskt närmare Marx och Engels perspektiv om internationaliseringens positiva effekter än den svenska spirande nationalismen. En nationalism och protektionism som finns väl förankrad i arbetarrörelsen och som växer sig starkare för varje dag. Det är ingen hemlighet att nationalismen ökar i svårare tider och jag blir lite skrämd av hur lätt det normativa ändras i ett land.

Jag är medborgare i EU. LO går det som bekant inte att vara medborgare i även om vissa kretsar skulle vilja bli upphöjda till stat, men de tappade mig som medlem för många år sedan då de inte ville förstå att det gick att röra sig över gränserna mellan att vara egenföretagare och kollektivanställd. Jag blev, när jag fick min F-skattesedel, i praktiken persona non grata. Jag blev då likställd med den hatade bourgeoisin trots att jag mitt första år som egen företagare tjänade ungefär hälften av en metallarbetare. Som egen företagare, om än ensam och om än lågavlönad, är du i den svenska arbetarrörelsen en representant för den förhatliga bourgeoisin.

Vad jag vill ha sagt är att den svenska arbetarrörelsen, i den praktiska tillämpning vi ser idag, har väldigt lite med Marx och Engels att göra. Den är mer inriktad på en korporativ ekonomi som skall skyddas för omvärlden. Detta synsätt dominerade 1930- och 1940-talens Italien, Spanien och Tyskland. Stater som i grunden hade ett annat synsätt på människan och vill skydda sitt system och sin identitet till varje pris. När löntagarbloggen nu tar sakfågan i försvar så blir detta logiskt och tydligt. Arbetarrörelsen försvarar fakta och system, de ser inte till individen och arbetaren i det perspektiv som Marx och Engels förfäktade. Det internationella.

Så handen på hjärtat nu lille vän, som del av arbetarrörelsen: Hur solidarisk är du med de värden som Marx förfäktade? Eller vill du något annat nu för att det passar den egna plånboken i det korta, mycket egoistiska perspektivet, bättre? Hur är det egentligen med arbetarrörelsen och Marx? Jag bedömer att han förpassats till papperskorgen av skäl och med argumentation som återfinns i andra idéströmningar. Vissa av dessa idéströmningar är obehagligare än andra vilket vi skall ha klart för oss.





SVT (Uppdrag granskning om arbetskraftsinvandring, se den om du vill in i debatten) , Löntagarbloggen, TV4, Nerikes Allhehanda, HRF, Helena Ericson,  Leines bloggMartin Moberg,  Granskningsnämnden för radio och TV


Related Posts with Thumbnails

Senaste inlägg

Socialförsäkring

Ledare och opinion

Utrikes- och säkerhetspolitik

Ekonomi

NetRoots

Mediekritik

Alliansfritt Sverige

Netroots valanalyser