Kohandel vänster eller höger

on måndag 7 maj 2012

Då mitt arbetsliv har en tendens att störa mitt politiska liv med jämna mellanrum så blir jag sen i trampet med vissa saker. Recensionen av gårdagens debatt i Agenda är en sådan. Peter Högberg betygsatte men jag kommer inte följa hans exempel, mer ge något av de intryck som jag tar med mig så här dagen efter.

I det blå laget så stack Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund ut. Reinfeldt för att han var så dryg jag hade hoppats på, Björklund för att han var den som var bäst. Bäst punsch-lines, mest stridslysten. Han är en skicklig politiker och det kan ha sin grund i att inte är en broiler som många av de andra i debatten. Göran Hägglund, som brukar vara den bäste debattören med den sämsta politiken var påfallande blek och Annie Lööf börjar jag undra vad hon gör i denna krets. De rykten som florerar i kvarteren kring Rosenbad och Centerns partikansli i Gamla Stan att det finns de centerpartister som börjar längta tillbaka till Maud Olofssons dagar börjar mer och mer få både orsak, färg och form. Till det blå laget räknar jag från och med nu Jimmie Åkesson, SD. Hans flirt med Alliansen och dess femte jobbskatteavdrag är tydligt nog men nu börjar det där med invandring bli lite tjatigt faktiskt. Åkesson var blek och tam i övrigt och hade inte mycket mer att erbjuda tittarna, trots påståenden om motsatsen i andra sammanhang.

I det röd-gröna så tycker jag ändå att Löfven var oomstridd som ledare. Han har något gemensamt med Jan Björklund trots att de i sin teknik är varandras motsatser. Lövfen har arbetat utanför politiken vilket gör att han har en helt annan klangbotten när han talar om företagsklimat, jobb och väljarnas vardag. Levt där, varit verksam där. Han var nervös i början men klarade sig bra, mer rutin så går det vägen fortsättningsvis men inte för mycket. En viss nervositet håller i alla fall mig skärpt.

Vare sig Sjöstedts eller Fridolins prestation var något att yvas för förutom för de redan frälsta. Jag har otroligt svårt för vänsterpartiet numera sedan Pinata-gate och det är sannolikt så att jag mentalt börjat stänga dörren för dialog vänsterut. Vänsterpartiets ekonomiska politik är inte ansvarstagande, dess utrikespolitik naiv och Sjöstedts akademiska polityr tycker jag inte räckte till den här gången för att skyla över gränserna. Fridolin har något visst över sig, gemensamt med Lööf sin brist på livserfarenhet även fast Fridolin har fyra år som lärare på en folkhögskola i sitt CV numera. Han kan attrahera ungdomar med sin stil och bitvis aggressiva framtoning men skall Miljöpartiet på allvar slåss om väljarna i det politiska mittfältet i storstäderna bör de föra fram Åsa Romson istället.

Debatten som helhet? I praktiken oavgjord i mina ögon men med ett helt ok tempo. Vårt största problem idag är inte att vi inte har en partiledare som sitter i riksdagen, vårt största problem som oppositionsledare är att behöva klumpas ihop med vänsterpartiet samt behöva kompromissa åt vänster. Den vägen bär inte mot en valvinst om vi samtidigt vill ha medelklassens röster. Sympatier är en sak, jag kan skriva under det moraliskt riktiga i vänsterpartiets löften om fred på jorden och mat åt alla men att sedan ha en ansvarstagande och realiserbar politisk idé kring detta är en helt annan sak. Och det är just medelklassens röster som kommer behövas för att vinna valet varför vi bör gå till val på att söka ett eget mandat och inte kohandla med någon innan.




Media: Ab, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ab6DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6SVT, SVT2, SVT3SR, SR2,
Bloggat: Peter Johanson, Roger Jönsson, Staffan Lindström och Peter Högberg som jag snott länkväggen från på ämnet


Related Posts with Thumbnails

Senaste inlägg

Socialförsäkring

Ledare och opinion

Utrikes- och säkerhetspolitik

Ekonomi

NetRoots

Mediekritik

Alliansfritt Sverige

Netroots valanalyser