VI ser nu hur de konflikter som kantar staten Israel nu flyttar utanför Israels gränser. Jag är tillräckligt gammal för att ha vaga minnen från OS i München 1972 då Svarta September dödade 11 israeliska idrottsmän. Detta attentat kom senare att följas av fler. Frontlinjerna förändras och jag bedömer att vi inte kommer kunna ta för självklart att vi inte ser fler attentat av detta slag. Israels motreaktion kommer för var tid bli skoningslös och till sin hjälp har de Mossad, den kanske bästa underrättelse- och säkerhetstjänsten i världen. De är, på alla arenor, världsledande och det är ingen som direkt frivilligt vill ha dem som motståndare. Mossad brukar få sin vilja igenom när de får lösa uppgiften efter eget huvud och de är kända för att ha ett ganska pragmatiskt synsätt på internationella konventioner och nationella lagstiftningar. De skapar resultat och är det några jag hyser den största respekt för, nästintill stum beundran, är det just Mossad för deras yrkesskicklighet.
Krigets fronter förändras, det finns nu mitt bland oss. Detta visar om inte annat den person med svenskt pass nu sitter fängslad på Cypern misstänkt för förberedelser för terrordåd. Oaktat skuld eller inte så är likheterna slående med attentatet i Bulgarien. En ID-handling eller medborgarskap från ett icke-fientligt sinnat land är det bästa sättet att ta sig i närheten och möjliggöra terrorhandlingar riktat mot Israel. Frontlinjerna förändras men konflikten, och därmed terrorhandlingarna, kommer finnas kvar så länge som Israel och Hamas inte tar sig till förhandlingsbordet och att en lösning, baserat på 1967 års gränser, nås. Även fast det är Israel som idag är offret så finns det i denna konflikt en delad skuld. Den ene offer och den andre bödel den ena dagen, den andra dagen ser vi ombytta roller. De är sedan länge i en ömsesidig relation där de utvecklat en beroenderelation till varandra. Tätt omslingrade tumlar de nu nedför avgrundens djup om det inte blir en ändring. En förändring som inte kan komma från EU eller USA. En förändring, för att den ska vara varaktig, bara kan komma från dem själva.
I sammanhanget är det inte oviktigt att poängtera att USA och EU bör finna en underordnad roll och låta regionala spelare, som Turkiet, ta en mer central roll. Vi har gjort vårt, det väst bidragit med har bara förvärrat situationen, vi behöver inte pröva det en gång till. Det enda vi kan göra är att, på våra respektive territorium, jaga och fängsla de som vill rikta terrorhandlingar mot andra nationaliteter. Konflikten på hemmaplan, och grogrunden för dessa terrorhandlingar, kan inte lösas av eller med oss. Endast av dem själva. Intill dess?
Bödel och offer i ett till synes oupplösligt äktenskap som djupt omslingrade rör de sig mot avgrundens rand. De kan inte leva med varandra och de kan inte leva utan varandra.
