Det är dags nu.

on onsdagen den 1:e augusti 2012

Vattenfalls ansökan om tillstånd att bygga nya kärnreaktorer kommer att ta flera år att behandla av ansvarig myndighet. Det gör att ärendet inte kommer att hamna hos den nuvarande borgerliga regeringen – utan först hos framtida regeringar. Därmed kan kärnkraften segla upp som en valfråga att räkna med i riksdagsvalet 2014 rapporterar SvD. DN ledarredaktion gör sannolikt en rad korrekta bedömningar i en välskriven ledare idag. Oavsett vad så kommer den politiska temperaturen att öka i och med detta.

Det är ingen vild gissning att kärnkraften 35 år efter valet 1979 kommer dominera valrörelserna 2014 och 2018. Det är inte heller någon vild gissning att miljöpartiet är det parti som kommer leda ”nej”-sidan med viss trovärdighet. De har nu chansen att få ett lyft i sina opinionssiffror om de kan formulera ett trovärdigt motstånd. Vänsterpartiets motsvarande positionering har jag lite svårt för då de i samtliga frågor har en både högröstad och aggressiv retorik. Jag hade trott att Jonas Sjöstedt skulle kunnat förändra detta med sin lågmälda personlighet men jag gjorde en felbedömning. Hur centerpartiet nu skall överleva detta bryr jag mig mindre om, det som är intressant för mig är hur mitt parti, socialdemokraterna, kommer hantera detta politiska läge. Ett läge där vi sannolikt helst inte sett att vi skulle behöva göra kärnkraften till en valfråga. Frågan är om vi lyckas desarmera den tillräckligt för att kunna hålla ihop partiet, ett parti som numera har vant sig vid falangstrider i öppen dager.

Det som bekymrar mig är att vi inte lyckats skapa en grön profil trots att det nu gått två år sedan valförlusten 2010. Partiet, eller vissa ”ledande företrädare” för att vara mer precis har varit alltför upptagna med sin egen positionering för att kunna driva ett aktivt idéarbete. Det börjar nu finnas vissa spår av att det börjar röra på sig men i dagsläget på tok för lite och på tok för få engagerade. Vi håller kongress redan i april 2013 och då skall plattformen finnas färdig, om inte annat till sitt yttre ramverk och färdriktning.

Det som talar för att vi ska kunna ta oss igenom detta är att vi som parti är friare än på länge i förhållande till Miljöpartiet och Vänsterpartiet vilket DN konstaterar. Och vi borde då kunna ta den interna debatten grundligt om stora satsningar på biomassa och vindkraft verkligen kommer att räcka för att fylla tomrummet efter de gamla reaktorerna. Vad gör vi om inte dessa räcker? Importerar gas från Ryssland? Eller el som producerats i utländska kolkraftverk? Hur vi ersätter bortfallet från de åldrade reaktorerna får konsekvenser för svenska företag och svenska konsumenter.

Jag bedömer att hur vi än förhåller oss till kärnkraften så kommer vi i ett läge där vi måste anpassa vår livsstil. Storstäderna måste bli mer självförsörjande vad avser energi. De måste i vart fall begränsa sitt överutnyttjande varför inga nya byggnationer eller renoveringar av offentliga eller publika byggnader bör tillåtas utan att dessa på något sätt var och en för sig svarar för delar av sin uppvärmning och ventilation, inte heller bör flerbostadshus klara sig utan dessa krav för att få bygglov. Solvärmepumpar, solceller, regnvattenåtervinning, fjärrvärme, jordvärme…. Listan är lång på åtgärder och den kommer bli längre. Vi måste vända på varje sten, komma med realistiska lösningar och inte fortsätta drömma att det kommer någon ny energikälla som tillåter oss att leva vidare som vi gör idag. På samma sätt så hävdar jag ånyo att ROT-avdraget skall kompletteras med ett miljö- eller energikrav, gärna kopplat till inveesteringsbidrag. För en villa så spar inte ett nytt trädäck i tryckimpregnerat många watt, det gör däremot tilläggsisolering och solvärmepumpar. Att skattesubventionera trädäcket känns inte motiverat, det gör däremot de åtgärder som kan frigöra varje uns av energi till industrin där jobben och svensk exportindustri behöver varje ynka watt.

Det är dags för oss nu. Tiden har kommit. Dags att ta tjuren vid hornen och inte gömma oss bakom utredningar, förhandlingsmän och kommissioner som tycks vara både Alliansens och våra egna löften till väljarna. Våra företrädare, oavsett block, har visat en oroväckande hög grad av försiktighet som vittnar om att det är den egna positionen som är överordnad och alla vill på ett eller annat sätt köpa sig tid genom fluffiga utsagor och nya kommissioner. Det är dags att sticka ut hakan och säga vad vi vill. Och gå i mål med detta.


DN



Related Posts with Thumbnails

Senaste inlägg

Socialförsäkring

Ledare och opinion

Utrikes- och säkerhetspolitik

Ekonomi

NetRoots

Mediekritik

Alliansfritt Sverige

Netroots valanalyser