Är idag publicerad på SVT Debatt med en artikel om Fredrik Reinfeldt och regeringen Reinfeldt II ledarskap. När det gick upp för mig att framför allt FRA och FOI inom kort står utan exekutiv ledning så är det skrämmande. Dessa två myndigheter är de absolut viktigaste spelkorten i vår strävan att vara en röst i utrikes- och säkerhetspolitiken. Genom dessa har vi något att erbjuda vid förhandlingsborden, information och spetskompetens. En kompetens som få länder kan matcha. Sveriges tradition inom signalspaning och "backward engineering" är högt respekterad och köper oss biljetter till de innersta rummen, ibland före länder som Frankrike, Tyskland och Spanien. Utan ledning kan detta få allvarliga, och irreparabla konsekvenser för vår förmåga på fler plan än bara det utrikespolitiska. FOI spetsforskning är en förutsättning för att vi skall kunna ha en någorlunda oberoende försvarsindustri.

Jag anser att detta, inte Annie Lööf då hennes ledarskap inte får samma konsekvenser, är lika farlig utveckling som det är ett kvitto på att Fredrik Reinfeldt nu börjar tröttna eller att han aldrig varit den ledare han utgjort sig för att vara. Fredrik Reinfeldt är, anser jag, en logisk konsekvens av moderaternas strävan att skapa en bild av något som inte finns. När det börjar blåsa, eller efter ett långt regeringsinnehav, så klarar han inte av att hålla fasaden längre. Stödet, i form av Mikael Odenberg, Ulrica Schenström och Sven-Otto Littorin (alla de som skapade illusionen) är nu borta. Kvar står en man med tveksam smak för skor även fast han är en medial superbegåvning, Per Schlingmann. Det kommer inte att räcka.

Ledarskapet har havererat helt enkelt. Eller havererat? Det fanns kanske aldrig där, det var bara  en skickligt tecknad illusion.

Ledarskapet som Potemkinkuliss.

Moberg, Johansson, Krantz, Högberg på liknande eller närliggande teman.