Det var först när Aftonbladet begärt ut handlingar som den interna granskningen kom igång och som av en ren händelse så träder såväl personalchef som centerparti nu in och täcker kostnader som annars skulle belasta skattebetalarna. Att säga att det skulle upptäckts ändå vid en senare granskning är som att hoppas på snö i Sahara. Alla som arbetat med revision vet att det är bara stickprovskontroller som genomförs, tiden och oftast volymen av verifikationer medger sällan eller aldrig någon mer ingående granskning. Det är först vid oegentligheter i dessa kontroller som mer ingående revision genomförs.
Fel nummer två som nu har begåtts är att så länge det inte handlade om ministern själv så var ministern tillgänglig för media. När nu snaran dragits åt är hon som bortblåst av någon outrundlig anledning.
Men det kanske allvarligaste är det samtal till SR/Ekot som statssekreteraren gjorde. Statssekreteraren lät förstå att näringsdepartementet och ministern, helt oberoende av Aftonbladets och DN granskningar, själva planerat och genomfört en revision. Jag bedömer sannolikheten för att detta skulle inträffa autonomt och samtidigt synkroniserat i tid och rum som i det närmaste obefintligt. Istället för att tacka, och ge beröm till, Aftonbladet och DN försöker nu minister Lööfs tjänstemän skruva så på historien att det börjar närma sig en lögn. Och är det något som inte får ske inom krishantering så är det att bli beslagen med glidningar och lögner. Om inte nu de Lööfska medarbetarna ljuger så är det glidningar och historieomskrivningar som blir till förväxling lika rena lögner.
Det finns ingen regering i svensk historieskrivning så är så nedlusad med PR-konsulter som Reinfeldt II. Antalet mediarådgivare som uppbär titlar som politisk sakkunniga eller statssekreterare är i praktiken 13 på dussinet. Att så konsekvent misslyckas med krishantering måste helt enkelt bero på slappt ledarskap och inkompetens. Påminn mig om att om jag någon gång ska köpa krishanteringstjänster noga kontrollera dessa konsulters politiska hemvist. Listan börjar bli rätt lång nu och ska vi vara lite noggranna så började denna resa av taffligt ledarskap redan i kriserna kring Reinfeldt I ministerutnämningar. Någon överlevde bara ett par tre dagar vill jag minnas….
Nåväl. Talesättet att skit rinner nedåt finns det all anledning att fundera på, generaldirektör Lugnets beteende och moral kom sannolikt inte av sig självt som en solitär anomali. Även talesättet att trappor städas bäst uppifrån och ned finns det anledning att fundera på. Det gäller även i organisationer som näringsdepartement och statsrådsberedning och eftersom generaldirektör Lugnet befann sig i mitten av trappan kan det finnas goda skäl att börja fundera orsakssamband och på om det inte finns mer lort, som inte media hunnit upptäcka än, högre upp i systemet.
En sak är dock klarlagt: Krishantering är inte regeringen Reinfeldts paradgren, Lööf har ”goofat” på tre av tre möjliga nu. Med så många PR-konsulter borde den vara det men är det inte. Även detta, och sambanden, kan med viss fördel föranleda en tanke eller två.
