Socialdemokraterna väljer, i kampen för fred och solidaritet, att honorera ett byråkratiskt monster som är mer intresserade av att reglera gurkors böjning och jordgubbars storlek än något annat. Ett EU som håller på slitas sönder på grund av att ledande företrädare, de som ska ta emot priset, är inne och petar i finansiella massförstörelsevapen som bankunioner, euro-bonds och annat smått och gott. Sådant vill duon Orback / Ahlin premiera. Sällan jag skriver det rätt ut men nu gör jag det. Puckon!
Jag hade kunnat tänka mig en rad med andra kandidater som kunnat nomineras. Ett som ligger mig nära hjärtat, oxh som är en logisk fortsättning på mitt partis engagemang i regionen, är ”The Israeli Peace Initiative” . Ett initiativ som, bedömer jag, skulle kunna ha en realistisk chans att lyckas. Detta initiativ pekar bland annat ut Jerusalem som bägge staternas huvudstad och tar även tag i den palestinska flyktingfrågan. Det som gör detta initiativ unikt är att det bottnar i Israelers uppriktiga vilja att finna en samexistens med sina grannar.Men inte då. Socialdemokraterna valde att nominera ett byråkratiskt monster som för var dag får sämre fäste i de egna partileden. Jag skriver som jag skriver trots att jag är en EU-sinnad medlem. Men det här? Var är Ahlin och Orbacks kontakt med rörelsen? Obefintlig. Att nominera EU är att vilja permanenta och uppmuntra till ytterligare byråkrati. En byråkrati som nu ser ut att på sikt slita sönder unionen.
Jag har därför ett förslag inför nästa år.
Vi fortsätter vår nyfunna tradition med fega och obegripliga förslag i sann Ahlinsk och Orbacks anda som är illa kopplade till vårt parti och nominerar Nordiska Rådet. De har lyckats bättre när det gäller stabiliteten i vårt närmområde i varje fall och lägger sig inte i allt för mycket vilket gör att vi kan hålla sams. Vi har, i alla fall inte officiellt, inte slagit vare sig danskar, norrmänn eller finnar i roten på hundra år. Visst, en och annan dansk skalle eller finsk snyting på en färja eller fotbollsmatch men ingenting som äventyrat världsfreden eller den säkerhetspolitiska balansen i vårt närområde.
Skämt åsido. Idag skäms jag för att vara sosse om det nu är vi som gjort detta möjligt med vår nominiering. Så tandlöst, så utan spets och så utan förankring i såväl union som parti. Det säger tyvärr rätt mycket om vår utrikes- och säkerhetspolitiska kompetens numera.
Allt är sossarnas fel. It goes without saying.
